Idag var jag först på habiliteringen och sedan hos min kurator, och imorgon ska jag på ett möte om behandlingen.
I morse tog jag oxascand i förebyggande syfte, men det fungerade inte så bra. Jag började lägga på foundation men istället för att göra klart det rev jag mig i ansiktet och grät. Jag försökte sminka mig tre gånger, men det slutade med att jag började gråta och skada mig varje gång. Tillslut kom jag faktiskt iväg till habiliteringen, även om jag blev 15 minuter sen. Vi kom inte direkt fram till något, och jag känner inte att de har något att erbjuda mig. Jag tror att jag antingen feldiagnostiserad eller världens mest högfungerande autist.
Efter mötet knycklade jag ihop papperna jag fick och slängde dem innan jag ens var ute ur byggnaden, för det där med impulskontroll är inte min starka sida just nu.
Min kurator såg såklart att jag hade rivit mig i ansiktet, och vi skulle prata om vad som hände utifrån något jag inte riktigt förstod vad det var, för vi kom inte så långt. Vi gick igenom lite grejer som stod i hennes papper, bland annat statistik om självskadebeteende. Där hittade jag en lite humoristisk grej, ungefär när Vingklippt ängel kom ut ökade självskadebeteende och några år senare, när boken inte längre var populär, minskade det.
Det var inte ett jobbigt möte för en gångs skull, men det var för vi pratade knappt om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar