Detta är mitt rum just nu. Här ska jag sova inatt. Fast har fått en skärm nu så det känns lite bättre. 

Jag hade ju en permissionsplats och personen kom tillbaka idag och det fanns inga fler platser. Förhoppningsvis blir någon utskriven imorgon så jag får ett rum. 

Har väldigt fina vänner och sambo som hälsade på och kom med en massa goda grejer. Fick bla vegansk fish and chips vilket var riktigt najs då det enda jag hade ätit under 24 timmar var en liten skål av världens äckligaste havregrynsgröt, ett rån, ett halvt digestivekex och en halv riskaka. Det var hemskt. Jag var så hungrig att jag mådde illa. 

Åh herregud jag ska sova i en korridor. Ska nog be om oxascand om en stund tror jag, ska bara våga. Har fått dosen höjd vilket är skönt, min läkare i Lund fick ju för sig att 0,25-5mg är en vettig dos oxascand för mig. Det är det inte. 

Inlagd

Igår spenderade jag och min sambo sex timmar på psykakuten. Det var en person före mig. Tillslut fick jag prata med en läkare, som nog var ungefär lika gammal som mig och verkade bra. Berättade för en gångs skull hur jag mår och tillslut fick jag en plats på en avdelning. Det fanns en chans att jag skulle skickas till Helsingborg pga platsbrister, men hade tur och fick stanna i Malmö. 

Det känns som jag fejkat mig in, för jag gick hit för jag insåg att jag behöver det och sa för en gångs skull hur det är och blev lyssnad på. Är inte van vid att bli lyssnad på. Har ju inte heller lagt in mig själv förr. Tidigare har det varit via LPT, hot om LPT och för min läkare sa till mig att det var bäst. Jag tror detta är det vuxnaste beslut jag tagit. 

Jag hatar mig själv för jag inte sa något hos kuratorn. Pratar jag inte är det bättre att någon annan får min tid, någon som behöver den mer. Jag har mått dåligt så länge, vad spelar det för roll.
Egentligen kanske jag inte är sjuk på riktigt, jag bara fejkar. Jag känner mig inte så sjuk.

Kuratorn frågade om jag hade klippt mig, vet inte om det var för mitt hår var nytvättat eller om det syns att jag slitit bort stora tussar. För det är tydligen något jag gör nu, drar av mitt hår.
Försöker vara duktig och inte skära mig, går ganska bra, men självskadar på andra sätt istället.

Jag träffade min kurator idag. Eftersom busen var sen blev jag några minuter sen. Min kurator var ungefär 20 minuter sen och jag mådde redan dåligt. Så jag grät lite i väntrummet och när hon kom mådde jag så dåligt att jag inte kunde prata. Hon pratade om att jag skulle träffa kompisar och sådär för att må bättre medans jag satt och tänkte på om bron över tågspåren i närheten var tillräckligt hög för att hoppa från. Efter cirka 20 minuter gick jag därifrån. Halvvägs till bron vände jag och gick mot bussen och åkte hem. Jag vill inte dö egentligen, jag orkar bara inte allt kaos i mitt huvud.

Jag har inte fått någon kallelse till behandlingen, så verkar inte som det blir något för mig. Personen jag träffade på mötet sa att jag skulle få börja nu, och jag vet att behandlingen börjar om en vecka eftersom en vän ska gå. Men varför skulle det gå bra för en gångs skull. Har iaf fått tider till kuratorn och ska dit på fredag. Borde berätta att jag inte riktigt vill leva längre och har självskadat några gånger. Ska verkligen försöka. Jag kommer aldrig må bra om jag inte pratar med psykiatrin så dom kan hjälpa mig.