Da Doo Ron Ron

I måndags kväll fick jag ett sms från vården där det stod att jag hade ett möte morgonen efter. Jag hade inte fått någon kallelse annat än till min kurator och det ar fel dag för att träffa henne. Men jag gick dit trots att jag bröt ihop innan.
Jag fick fylla i lite papper, eftersom jag fick höga poäng på depression och jag berättade om biverkningarna jag får av lamotrigin och det bestämdes att jag ska sänka till 200 mg. Först ville hon sätta in antidepressiva, men jag vägrade. Jag är livrädd för antidepressiva, jag blev så fruktansvärt mycket sjukare när jag började med antidepressiva och jag blev bättre när jag slutade, då har jag ändå testat flera olika. Hon insåg att det ändå var bäst att sänka lamotriginen utan att lägga till något för att se hur det är med biverkningarna.
Fyllde i ett papper om ångest också, men jag fyllde i helt fel för jag hade så mycket ångest. Så nu tror min läkare att jag inte har ångest, men jag fick ändå oxascand utskrivet.
Dagen efter träffade jag min kurator och vi pratade om ångesten jag får i sociala situationer. Jag har aldrig gått till en kurator eller ens gått in mer djupt på hur jag känner och reagerar, så det var fruktansvärt jobbigt. Efteråt skulle jag egentligen på möte med personerna på behandlingen, men jag klarade inte av att gå dit. Jag bestämde mig för att gå på behandlingen i fredags men när det var dags att gå klarade jag inte av det.
Jag är så osäker på hur jag mår, jag tror det är sämre sedan medicinsänkningen men det kan vara att jag inte kommer ihåg hur jag mådde innan eller att det varit en jobbigt vecka.