Jag har ungefär lika mycket hår som impulskontroll kvar.
Min lugg började bli lång, så det var dags att klippa den. Jag har ju klippt min lugg själv i över 10 år, och det brukar inte vara några problem. Men denna gången blev det inte bra, så jag blev besviken och klippte av allt hår istället. Jag har precis börjat kunna ha hästsvans, jag vill inte ha kort hår.
Jag ska ringa min nya läkare idag och hoppas på att jag får tag på henne, för jag börjar bli rädd nu. Detta har hänt en gång tidigare, när jag var som sjukast. Jag är så fruktansvärt rädd att det ska bli så illa som det var då. Jag tror inte det kommer bli så illa, men om det blir det kommer jag inte vägra inläggningar och jag kommer inte låtsas att det är bättre än vad det är.
Jag har ju sänkt lamotriginen från 300 mg till 200 mg, och det svänger redan väldigt mycket mer. Jag kan gå, utan anledning, från att städa köket (torkade tom av skåpluckorna) till att ligga i sängen, gråta och slå mig själv på en minut.
Om 20 minuter ska jag ringa min nya läkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar