När jag var som sjukast läste jag många bloggar om andra som var sjuka. De flesta slutade blogga för flera år sedan, kanske för bloggar inte är lika trendigt, kanske för de flesta blev friska. Ibland börjar jag tänka på dem, ibland minns jag deras namn och kan kolla hur de har det idag. De flesta har det bra, de har blivit vuxna, utbildat sig, skaffat familj och blivit friska. Jag borde vara glad, men mest är jag bara avundsjuk och ledsen. Ledsen för jag aldrig kommer bli frisk. För min sjukdom är livslång, jag kan lära mig hantera den och medicinera men den kommer alltid finnas där. Jag kommer alltid behöva tänka på den, även om jag mår bra, och mår jag bra kan det också betyda sjukdom.
Avundsjuk för jag är 27 och har inte kommit längre än vad jag hade som 18åring. Jag vill ju också.
Sjuksköterskan på psyk frågade igår om jag såg positivt på framtiden. Jag svarade att det var svårt att göra.
Jag är en sån otrendig som läser bloggar, men jag vill säga att du verkar vara en väldigt smart och snäll tjej och jag hejar på dig och hoppas att dina mediciner kan hjälpa.
SvaraRadera