På lördag åker jag till Berlin med min sambo och kollar på barn i glasburkar. Vi har inte bestämt mycket mer än att vi ska till Berliner medizinhistorisches museum, men det kommer bli kul. Jag behöver verkligen göra något så jag känner mig mer motiverad till livet och orkar behandlingen bättre. Jag är så fruktansvärt trött på att vara sjuk, och det blir inte lättare av ha så fruktansvärt tråkigt.
Jag har slutat med risperidon. Jag orkade inte att inte kunna bli glad, att det ibland kändes som mina händer inte riktigt var där, att vara konstant sugen på att äta och nästan sakna mättnadskänsla osv. Är väl lika bra egentligen, jag har börjat behandling och ska lära mig att hantera mina impulser, inte medicinera bort dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar