"Den här behandlingen verkar inte passa dig." Min sista chans för att slippa min borderline och han vill inte ha mig kvar. En tavla i golvet, en vattengrej i golvet och vatten som sprutar.
Jag följer med honom tillbaka upp och han säger att jag får vara kvar, att det inte alls är så att han inte vill ha mig kvar. Jag lugnar ner mig, men när jag ska gå blir jag upprörd igen och förstör lite mer.
Efter en stund går jag tillbaka för att säga att jag inte vill träffa honom mer, att jag vill byta terapeut. Men dörren är låst, jag säger genom glaset att jag vill byta. Han ber mig vänta och när han kommer tillbaka dyker även fyra poliser upp. Efter en massa tjat om att jag måste åka med polisen till psykakuten blir jag så upprörd att jag bankar huvudet i väggen. Jag hinner knappt reagera innan jag ligger på golvet med tre poliser som sitter på mig.
"Lugna ner dig." Det är inte så lätt när en ligger på golvet med handfängsel och två manliga poliser trycker ner en i golvet.
Jag säger "aj" och polisen frågar var det gör ont, jag svarar och istället för att vara lite försiktigare trycker han lite extra där, så jag ska få mer ont.
De sätter på fotfängsel och bär ner mig till piketbussen. Att bli buren på det sättet gör både ont i armarna och är pinsamt. Polisen bär in min överkropp och knuffar sedan mig över det mönstrade metallgolvet, vilket inte heller är så bekvämt.
Handfängslet sitter så tight runt min ena handled att handen börjar domna bort, men då är vi nästan framme och det är dags att bli dragen över golvet i piketbussen och buren in på psykakuten. De lägger mig på en brits i vad jag tror är bältesrummet och en personal säger att jag ska bältas. Jag frågar om de verkligen tänker bälta mig nu när jag är lugn, och som tur är slipper jag.
Jag får träffa en läkare väldigt snabbt, det blir väl så om polisen bär in en, och jag får gå hem efter ett kort samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar